Påväg hem för den här gången

Nu är jag på g hem igen och vi har precis passerat Västerås här. Skulle ju egentligen varit hemma redan, men klockan ringde inte i morse. Utan vi slog upp ögonen vid 11.45, vilket var tiden min buss gick... Duktigt va? H hade glömt att sätta sin tele på att den skulle ringa på helgerna med, så det var det som gjorde det, haha. Men det var bara och boka nästa så var det löst. Snäll som han är betalade han, så slapp jag lägga ut pengar på två resor hem... Men det tog inte slut där. Nästa buss gick 13.40, så då satt vi oss och kollade på tv en stund först för att fördriva tiden. Sen efter ett tag känner jag att det kanske börjar bli läge att kolla klockan... Vilket jag gjorde fullkomligt rätt i då vi fick se att klockan var 13.05 redan. Grrreat! Var bara att slänga på sig kläderna och skynda sig iväg. Och H bor ju mitt emellan två t-banor så man är tvungen att gå en bra bit för att komma dit. Och naturligtvis missade vi ju precis den t-bana vi hade behövt tagit för att inte behöva stressa arslet av oss, vilket var precis det vi fick göra nu. Så det var bara att slänga sig ut sen och kuta som fan genom HELA jävla centralen. Och, visst, jag brukar springa 2-3 gånger i veckan, men nu har man ju legat sjuk i två och en halv vecka och knappt gjort något ansträngande för fem öre... Så ni kan ju tänka er hur jag mådde efter några minuter med feber och mina igensvullna luftrör, hääärreguuud säger jag bara, fick fan ingen luft! Fy fan vad jag hatar att vara sjuk! Men vi hann! Men det var på håret kan jag lova. Haha, hade ju varit lagom lyckat om vi hade missat två bussar.
Springrundan, hostan och luftbristen tog ut sitt, så jag sov i stort sett hela vägen från Sthlm till Västerås, haha. Nu vill jag bara hem, trycka i mig massa alvedon och krypa ner under täcket.
Men har haft det jättetrevligt och gårdagen bjöds det på middag och bio!
Nej, ska nog försöka sova lite till här, borde inte vara så långt kvar till Örebro nu, 10 min kanske.